... tog en promenad i mörker och duggregn med en stönig hund, som tydligen måste pinka på varenda lyktstolpe och grästuva som finns, vilket resulterade i en grinig matte som promenerade ännu snabbare till 80-tals musiken dunkades i huvudet. Inget ont som inte har nått gott med sej. 4,4 km blev det.
Tycker faktiskt inte om att gå själv i mörkret. När jag är ute själv finns allt otäckt man kan tänka sej ute samtidigt...våldtäktsmän, knivmördare, rånare mm mm. Och skulle jag mot förmodan va i skogen själv så ska ni veta att alla möjliga vilddjur finns och smyger efter mej.
Ja, jag vet att jag är lite fånig men när väl tankarna kommer så spinner det iväg av sej själv och går inte att stoppa. Väldigt jobbigt faktiskt.
